På ‘Ustuqus-al-Uss’-albumet lutade jag av någon anledning åt jazzfusion och klassisk instrumentation. Jag tycker att den österländska ‘blandningen’ fortfarande dominerar, t.ex. i ‘Ustuqus-al-Uss-al-Avvalin-val-Akharin’, enl. mig den mest progressiva låt, som jag någonsin har komponerat (det andra slående gitarrsolot spelas av Pouyan). Några låtar är extremt personliga, t.ex. ‘Naught been I thou’, som är en ‘off-tempo’, jazzig låt, med ovanliga danselement… Dessa låtar är mina yttersta rädslor och hopp – till en grad som gjorde mig stum att kommunicera med ord. Följaktligen blir de instrumentala ljud…