Abrahadabra” är en reflektion över mina överdrivna personliga känslor. Det är det första försöket att förverkliga min idé om “bildmässig rock” – det vill säga komposition av ljud som orsakar en sekvens av mentala bilder. Egentligen har alla de här instrumentella låtarna en verklig historia bakom sig. Det finns väldigt vaga hänsyftningar på dessa historier i CD-häftet. T.ex. “Route” är historien om en dödsceremoni och reciterar sörjandet av den döda på den österländska kulturens sätt. Eller “Told to the Bird” är historien om mitt egna erkännande till en grupp fåglar på ett ritualistiskt sätt… I en mening, medan jag skrev detta album så kände jag mig mycket kärlekskrank, idealist och indignerad.